Barbro och Lillemor får syn på såväl varandra som sig själva när de i sin dialog – eller inre monolog om man så vill – möter minnen, döden, barndom, föräldraskap och folkhemmets hemmafruideal.

Kristina Lugn är en av Sveriges mest älskade poeter. Med sitt säregna starka språk, på samma gång förhöjt som vardagligt, uppstår en eftersmak av djupt allvar och innerlig humor.

”Visst har jag en man. Jag har ett ursinne också. Jag har ett sexuellt raserianfall. Jag fick det medan jag stekte en rödspätta. Och det har inte riktigt hunnit lägga sig än.”

”Jag har ett hundhuvud. Ibland hänger jag en störtflod av hår över hundhuvudet.”